Sekretess

Att Säkerhetspolisens verksamhet ska kunna bedrivas framgångsrikt förutsätter att våra motståndare inte känner till hur vi arbetar. Det är en av de främsta anledningarna till att mycket av myndighetens verksamhet är hemlig och omfattas av sekretess.

Sekretess innebär att uppgifter som är sekretessbelagda inte får röjas för enskild person eller annan myndighet.

För uppgifter som hänför sig till Säkerhetspolisens verksamhet att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet gäller en presumtion för sekretess. Det innebär att utgångspunkten är att sekretess gäller för uppgifterna om det inte står klart att de uppgifter som röjs inte försvårar Säkerhetspolisens verksamhet nu eller i framtiden.

Huvudregeln är alltså att sådana uppgifter inte kan lämnas ut. I 18 kap. 2 § första stycket i offentlighets- och sekretesslagen framgår också att huvudregeln är sekretess för uppgifter i Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet.

Underrättelseverksamhetens natur är sådan att det endast i speciella fall kan komma i fråga att lämna ut uppgifter om en person är registrerad eller inte hos Säkerhetspolisen. Normalt gäller därför sekretess för uppgift om en person förekommer eller inte i Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet.

Utöver bestämmelsen om uppgifter i Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet finns det flera andra sekretessbestämmelser som träffar Säkerhetspolisens verksamhet. Det kan bland annat avse utrikessekretess, internationellt arbete, förundersökning, utlänningskontroll och enskilds personliga och ekonomiska förhållanden.