Personskydd

Säkerhetspolisen ansvarar för säkerheten kring delar av kungafamiljen, riksdagens ledamöter och ministrarna i regeringen. Personskyddet består av många olika delar för att höja säkerheten, där den yttersta skyddsåtgärden är livvaktsskydd. I personskyddsarbetet har Säkerhetspolisen nära samverkan med bland annat Polismyndigheten.

Personskydd handlar till stor del om förebyggande arbete för att skyddspersonerna ska kunna genomföra sitt uppdrag tryggt och säkert, samtidigt som de ska kunna röra sig fritt och ha nära kontakt med allmänheten.

Säkerhetspolisen ansvarar för den övergripande utformningen av personskyddet och för skyddet närmast skyddspersonen. Polismyndigheten ansvarar för distansskyddet.

Säkerhetspolisen ansvarar också för personskyddet vid utländska statsbesök och vid vissa andra typer av besök, till exempel av utländska talmän, regeringschefer och utrikesministrar.

I enskilda fall kan Säkerhetspolisen även fatta beslut om personskydd för andra funktioner, till exempel för andra medlemmar i kungafamiljen och för utländska ambassadörer.

Polismyndigheten ansvarar för att skydda förtroendevalda på kommun- och landstingsnivå.

Säkerhetspolisens personskyddsarbete bygger på bedömningar av skyddsvärde, hotbild och sårbarheter.

Så utformas personskyddet

Skyddet kring en skyddsperson utformas efter behov. Säkerhetspolisen gör löpande bedömningar som ligger till grund för vilka skyddsåtgärder som sedan vidtas.

Säkerhetspolisens personskyddsarbete bygger på bedömningar av skyddsvärde, hotbild och sårbarheter:

• Skyddsvärdet beskriver hur allvarliga konsekvenserna skulle bli för Sverige om funktionen inte skulle kunna utföra sitt uppdrag. Det kan till exempel handla om hur viktig funktionen är för det demokratiska systemets förmåga att fungera, men också om funktionens symbolvärde.
• Hotbilden är en samlad bedömning av de konkreta och potentiella hoten mot en skyddsperson. Ett hot utgörs i det här sammanhanget av en aktörs avsikt och förmåga att utföra ett fysiskt angrepp mot skyddspersonen.
• Sårbarheter är egenskaper hos eller aspekter kring en skyddsperson som kan utnyttjas av en aktör med avsikt och förmåga att realisera ett hot mot skyddspersonen.
  

Inför att skyddspersoner deltar vid evenemang gör Säkerhetspolisen dessutom särskilda bedömningar för att se om det finns någon hotbild mot evenemanget.

Åtgärder efter behov

Vid Säkerhetspolisen arbetar livvakter, säkerhetschaufförer, administratörer, analytiker, handläggare, psykologer och utredare nära varandra i frågor som rör skyddspersonernas säkerhet. Stora mängder information hämtas in, bearbetas och analyseras för att sedan ligga till grund för de löpande bedömningarna. Utifrån dem planeras sedan lämpliga åtgärder.

Skyddsåtgärderna ska förebygga, förhindra och försvåra ett angrepp. En skyddsåtgärd är information och rådgivning, till exempel att Säkerhetspolisen ger skyddspersonen råd om försiktighetsåtgärder att vidta i vardagen eller informerar Polismyndigheten om att en aktivitet ska genomföras på en viss plats. Andra exempel på skyddsåtgärder kan vara säkra transporter i form av en säkerhetschaufför, tekniska skyddsåtgärder som lås och larm i bostaden eller livvaktsskydd.

Ett dimensionerat skydd

I samband med att skyddsåtgärder planeras bedömer Säkerhetspolisen vilken förmåga en angripare har. Dessa förmågor, till exempel att utöva hot eller använda fysiskt våld, kan förändras och utvecklas. Många gånger är dessa förändringar inte kända eller kan inte bedömas. För särskilt skyddsvärda funktioner tillämpar Säkerhetspolisen därför en dimensionerande hotbeskrivning.

En dimensionerande hotbeskrivning beskriver en viss antagen förmåga som skyddet ska motstå och som ska kunna stå sig över tid.

Samverkan är viktig

I personskyddsarbetet har Säkerhetspolisen ett nära samarbete med Polismyndigheten, inte minst i samband med olika evenemang. Säkerhetspolisen samverkar också med regeringens, riksdagens och hovets säkerhetsorganisationer, utländska ambassader i Sverige och säkerhetstjänster i andra länder.